2009-12-10

Andas in, andas ut

Alla har säkert hört det där skämtet om blondinen som behövde ett par hörlurar som talade om för henne att "andas in, andas ut" så att hon inte skulle glömma bort det. Ungefär så kände jag mig i dag då jag stod och väntade på att få influensavaccinet. Likt fångar på väg till avrättning stod vi uppradade på kö i f.d. Yrkkis gymnastiksal, där man utan problem kunde se sina vänner få sprutan och folk som sedan stillsamt satt längs med salens väggar för att återsamla sina krafter, lyssnandes på julmusik som spelades i salen. Mina tankar vandrade ohjälpligt iväg till en story berättad av Jennifer, om får påväg till slakt. De står nämligen i kö och ser fårkompisen framför sig rått bli dödad innan det är dens egna tur.
Nu kanske ni kan förstå att jag var mer eller mindre lik ett nervvrak då det var min tur att bli stucken i armen. Jag sätter mig på stolen, sjukskötaren putsar min arm och jag känner ett svagt skrap mot armen, och sen sätter hon ett plåster på. Jag kände mig grundlurad. Inte minsta lilla smärta, ingenting! Summa sumarum: sticket kändes inte alls och jag har inte det minsta sjukt i armen. Nu väntar jag bara på att någon spännande biverkning skall slå in, annars var ju detta helt i onödan.

Just innan Sara skall få vaccinet, jag och Astrid hade redan hunnit utsätta oss för det. Vad tänker månne Sara, vilka goda råd ger Astrid henne?

1 kommentar:

  1. Var också så sjukt nervös då jag skulle ta vaccinet. :P Sköt till och med upp det en dag och gick på kvällen en dag efter resten av klasskompisarna. Men det visade sig ju inte vara så läskigt som jag hade trott! xD Vilket i och för sig var bra..

    SvaraRadera