2009-10-11

Or is happiness a little more like knocking on your door, and you just let it in?

Städar rummet för fulla muggar och hittade plötsligt ett pappersark som blicken fastnade vid lite extra länge. Ni vet den där leken, där alla skall ha ett papper fasttejpat på sin rygg, och sedan skall man gå runt och skriva på allas ryggar någonting om personen i fråga. Detta var just ett sådant papper, ifrån ett seminarium i Nykarleby som nästan hade fallit i glömska. Blev riktigt varm i kroppen och glad, då jag läste igenom alla fina ord.
En mening jag fastnade lite extra för var "Fint med Karisdialekt". Jag minns hur en person sade: "Vart var det nu igen som du kom ifrån? Du har så gulliga r-ljud när du pratar." Själv tänker jag inte på hur jag formulerar och uttrycker mig. Det är först sen när någon kommenterar det som det faktiskt slår mig hur vi "rullar" på r:en och slänger in "-er" i slutet av alla adjektiv. Det är mysigt med dialekter tycker jag. Det är riktigt härligt att i skolan för en stund bara tystna och lyssna till alla andra dialekter som blandas huller om buller då folk kommer från alla håll och kanter i Svenskfinland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar