2009-09-28

Hänt på jobbet

Här följer en liten incident från kvällen, i stora drag.

Kund 50+: lämnar sin korg uppe på slutet av rullbandet.
Jag: Talar om för honom att det finns en korgställning på golvet och ber honom att flytta den dit, både på svenska och finska.
Kund 50+: Ser ut som ett levande frågetecken, och jag börjar överväga att även ge honom samma information på engelska.
Jag: Berättar att hans inköp blir att kosta 2,50 euro och frågar ytterligare en gång om det är möjligt att han kan flytta ner korgen.
Kund 50+: Ignorerar frågan och vill veta vad det kostar. Helt uppenbarligen hade han inte lyssnat på mig alls. Undrar dessutom om jag försöker påstå att han inte skulle ha fått ta med sig korgen in i butiken när han handlade, utan att han borde ha burit allt i händerna. Wtf, liksom?!
Jag: Upplyser honom om att nej, jag ville bara att han skulle lyfta ner sin fuckingjävla* korg från rullbandet.
Kund 50+: Tycker allt att han kan få betala först.
Annan kund i kön: Lyfter ner kund 50+:s korg eftersom den är i vägen.
Kund 50+: Betalar och upplyser mig om att han tycker att jag kan göra det själv eftersom jag får lön för det. Yeah right, det är ju exakt så det står i mina anställningpapper; "Emilia Nyberg, anställd för att plocka upp korgar efter jobbiga kunder."
Jag: gör en bonuskorrigering, eftersom Kund 50+ inte fattade att dra fram sitt S-bonuskort i tid. För TVÅ OCH FEMTIO. Jag menar hur mycket bonus får man på det egentligen, 0,003 cent?
Kund 50+: fortsätter sitt snack och talar om för mig att kunden inte skall behöva göra någonting. Någonstans här rann droppen över för min del och mitt artiga tålamod tog slut.
Jag: Talar halft för mig själv och säger; "Ja, och kunden får tydligen beté sig hur som helst också".
Kund 50+: Blir upprörd och undrar om jag "fittas" med honom.
Jag: Vill helst skrika ut att "JAAA, det fan gör jag för du är inte värd bättre", men tänker att jag allt skall visa vem som är den mogna av oss två och svarar kort och gott "nej".

Sen går jobbig kund 50+ iväg och så levde vi lyckliga i alla våra dagar. Och nu vet ni ju vem den bitchiga kasstanten var, om det kommer en insändare på Västis imorgon.

Nu undrar jag bara, WHATS UP WITH THE PEOPLE OF TODAY? Herregud, en vuxen människa, och kan inte beté sig bättre än en rikigt jobbig tonåring.

*Observera att inga svordomar egentligen förekom i vår konversation. De har endast uppkommit under skriveriets hetta. Jag höll vänlig ton samtalet igenom. Det var svårt, ja.

3 kommentarer:

  1. Jag fick engång höra vad jag var värd när kattmaten enligt kunden var jäkla dyr. Han köpt typ nån dyr sort, och gav pengarna i handen åt mig. Jag räknade, och bad om några slantar till eftersom det fattades. "De kan it stämma!" Sa han. Jag gick snällt till hyllan och såg att jo, rätt pris i maskinen. När jag sa åt han att de kostar nog så där mycket, slängd han resterande summa åt mig och röt någonting om att no fan är det fel när kattmat är så dyrt, och gick iväg med arga steg. Nästa kund såg på mig och suckade och sa att han had då it bästa dagen. Kassatantslivet har sina sidor, och du (och jag) var säkert inte den första gubbarna var bittra mot.. ;)

    SvaraRadera
  2. Gäääh, varför ska folk varanså jävla jobbiga? Och så får man inte ens säga dem exact vad man tycker om dem heller.. It sucks!

    SvaraRadera
  3. Men fan vad jobbig människa!! -.- Hur svårt är det för dem att förstå liksom??? :S

    SvaraRadera